Om Skolor i molnet och Vad de kan vara?
Key note prof. Sugata Mitra berättade om projekten Hole in the wall, Schools in the Cloud och Granny Cloud för lärande och kunskapsinhämtning.
Hole in the wall
Sugata Mitra menar att barn i grupp kan lära sig själva genom att arbeta vid en internetdator under vissa villkor ( se vilkor nedan) . Det är ett funnet resultat från en rad experiment mellan 1999 – 2004, ofta kallad ”Hole in the wall ” experiment.
Han har sett i sina studier att barn vet hur man läser kan använda Internet i grupper för forskning och besvara frågor långt innan vad som står i momenten för den traditionella läroplanen.
Han konstaterar också att det finns begränsningar kring lärande som att det finns platser över hela planeten där det är svårt eller omöjligt att bygga skolor. Det gäller också att det finns platser över hela världen dit bra lärare inte kan eller vill ta sig.
SOLE – Self organised learning environments,
Denna typ av lärande där 4-5 barn samlas och arbtar fritt kring en internetdator är ett ”självorganiserande system” . Det verkar vara ett ”framväxande fenomen”, ett sätt att arbeta kreativt tillsammans. Framväxten av lärande hos barn sker från ett kaotisk, egenorganiserad situation som stöds om man har en tillfällig förekomst av intresserade beundrande men inte nödvändigtvis kunnig, vuxen eller vuxna. Läsförståelse är en viktig förutsättning för denna typ (kanske någon form) av lärande. Vi vet inte, men kan fråga, oavsett om barnen i grupper kan lära sig läsa själva. Vi kan också fråga om barn i grupperna kan läsa på högre förståelse än individuellt. Är det möjligt att sätta ihop detta till ett lärande system för barn i nöd?
Om du ger barn, under 13 år, tillgång till en dator ansluten till Internet, lär de sig hur man använder den. Men det finns några förutsättningar för att detta ska ske.
1. Datorn måste vara på en säker, offentlig plats så att föräldrarna låter barnen komma dit. En lekplats, till exempel, är ett bra ställe. Offentlig insyn är viktigt så att folk kan se vad barnen gör och barnen vet om detta.
2. Barnen bör inte vara vuxenstyrda de tycker barnen inte om att folk flåsar dem i halsen och varje rörelse betraktas.
3. Grupper om fyra eller fem barn kring en dator verkar vara det optimala antalet.
4. De bör veta att de är fria att göra vad de vill och det finns ingen förvald aktivitet. Vad de väljer att göra är en grupps beslut. Vanligtvis hittar de på och väljer att spela spel.
Om du ser till att datorn är i funktionsdugligt skick, kommer barnen att börja tröttna på spel efter en månad eller så och leta efter andra aktiviteter. Bildredigering är en mycket populär aktivitet och de lär sig att spara och läsa in foton i processen. Vissa barn lär sig att leta efter och installera spel från Internet. Den processen är viktig när de upptäcker sökmotorer som Google.
Om de kan läsa tillräckligt bra på engelska eller något annat språk som är korrekt representerade på Internet, såsom spanska, italienska, kinesiska osv, börjar barnen söka efter svar på frågor. Dessa frågor är oftast om spel, men i processen att leta upp dessa ord relaterade till spel, de snubblar in på andra webbplatser. I ungefär sex månader, börjar de förstå sökord och sökningar.
Vissa börjar söka efter material som är relaterat till läxor medan andra letar efter nyheter eller sport. Jag har sett några leta efter ett jobb för deras fäder eller läkemedel för äldre. De måste ha ansett dessa frågor viktiga.
Om en grupp barn hittar en fråga som de tycker är viktigt, kommer de att söka efter ett svar.
På Internet, brukar detta resultera i att de kommer att hitta bra information. Grupper av barn, i närvaro av bra information kommer att diskutera möjliga svar. Merparten av tiden, resulterar en sådan process i uppkomsten av bra svar. En biprodukt av denna process är att lära.
Vi kan sätta igång denna process i klassrummen genom organiserade lärmiljöer. Det är nu en ganska väl etablerad metod och accepteras av många lärare runt om i världen.
Vi kan ’Koppla upp människor” till platser där de inte kan fysiskt gå med hjälp av Internet. Det startade stöden ”Granny Cloud” är en grupp av mediatorer som skypar i skolorna. Det har funnits sedan 2009 och är för närvarande ganska aktiv (2013).
Kan Schools in the Cluod och Granny Cloud mötas?
Nåväl, vi har vissa problem:
1. Är SOLE riktigt självorganiserande?
När SOEL genomfördes i ett klassrum ochbarnen uppmanas att göra grupper (själva), får varje grupp en Internet-anslutning och de ombeds att svara på en fråga. Vi tillåter dem att flytta runt, byta grupper, prata och titta på varandras arbete. Men det är vi som säger till dem att göra allt detta.
Är vi då på väg bort från den kaotiska självorganisering av hål i väggen?
Vi skulle kunna hävda att en frågeställing krävs för att ett lärbeteende ska hända i ett självorganiserande system. Men är den vuxnes insats bara att organiserar en frågeställning ?
Eller är den vuxne den traditionella läraren i förklädnad. Detta är en besvärlig fråga.
2. Är Granny Cloud till någon nytta ?
Om själv organiserat lärande är ett alternativ till traditionell undervisning, hur kan då Granny Cloud vara till någon nytta? Skapar vi inte traditionell undervisning igen den är bara förklädd med ny smart teknik? Enligt min mening är Granny Cloud ett sätt att förbättra barns engelska, och det gjorde vi faktiskt genom att ”undervisa” engelska?
3. Ingen av de ursprungliga hålen i väggen är i bra tekniskt skick.
Teknisk hållbarhet är ett stort problem, ofta förväxlas med hållbarhet eller användbarheten av metoden av själv organiserat lärande.
TED Priset ger oss möjlighet att sortera allt detta ut och få några svar.
Skolor i molnet måste vara hållbara projekt som ger okontrollerade självorganiserade lärande miljöer för barn. Den roll ”Cloud Granny”skulle ha dvs att återgå till att vara en beundrande vuxen, som ibland ställer en fråga, men oftast observerar och registrerar lärandet som det händer.
Men hur tränas läsförståelse?
Jag vet inte , eMediators måste berätta för mig hur man kan göra detta, inder det att vi utvecklas. Detta kommer att vara vår centrala frågeställning.
Granny Cloud kommer att få en något annorlunda roll när de är på distans ansvarig för en skola i molnet.
Förutom att utveckla en eller flera metoder för hur de ska interagera med barnen, kommer de också ha tillgång till mycket av hårdvaran i anläggningen. De kommer att kunna släcka ljuset på eller av, kontrollera batterierna i soldrivna system och gå runt på flera kameror.
Framtiden
Sju projekt kommer att sättas upp under nästa år. Fem kommer att vara i Indien dels i mycket avlägsna byar dels i storstädernas slumområden och dels i den urbana medelklassen. Två kommer att inrättas i England i relativt välbärgade områden med utmärkta skolor. Vad vi gör i vart och ett av dem tror jag kommer att lösa sig när vi arbetar tillsammans. Vad annat kan man göra när man studerar framväxande fenomen?
Läs mer här
http://www.sugatam.blogspot. co.uk/2013/07/schools-in- cloud-what-could-they-be.html
