Hur ska barnen kunna navigera på nätet på ett säkert, kritiskt och etiskt sätt om de inte får träna på det med kunniga vuxna, undrar forskaren Susanne Kjällander.
I drygt tio år har Susanne Kjällander forskat om förskolan. Hon har sagt och skrivit ”använd det digitala när det erbjuder något som det analoga inte klarar av” och ”skärm OCH pärm”! Att ropa ”från skärm till pärm”, så som saken uttrycktes på förra veckans pressträff med skolminister Lotta Edholm (L) och arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L), går emot den samlade utbildningsvetenskapliga forskningen.
Kjällander är docent i förskoledidaktik och undersöker undervisning och lärande med olika verktyg i förskolans verksamhet. Jag är inte ute efter att bevisa att digitala verktyg är bättre än analoga. Jag söker metoder för en förskola i samtiden där olika verktyg används: naturmaterial och digitala mikroskop, målarfärger och digitala kameror, fysiska kartor och robotar. Världen består av digitala och analoga verktyg, därför måste även förskolan göra det.
Barn måste rustas för en värld full av digitala verktyg, precis som vi stöttar dem så att de kan läsa, räkna, gå i trafiken och leka. Barn behöver digital kompetens, som räknas som en av EU:s åtta livskompetenser. Små barn sitter framför skärmen varje dag i hemmet. Föräldrar använder skärmen som barnvakt, liksom tidigare generationer använt tv:n. Skillnaden är att SVT visar ett granskat innehåll, vilket Tiktok inte gör. Hur ska barnen kunna navigera på nätet på ett säkert, kritiskt och etiskt sätt om de inte får träna på det med kunniga vuxna? Jag vågar inte ens tänka på konsekvenserna.
